Har inte skaffat en ny header om ja ska vara ärlig, och beslutade mig för någon dag sedan att spräcka min anonymitet. Så besök www.catharinanb/wordpress.com

så finner du min blogg där om du nu vill följa mig.

Kram

Ska fixa en ny blogg med en snyggare header. Så ni som läser, får vänta dock. Detta ska väll fixas inom ett par dagar, då jag själv ska greja den. Tagit hem Photoshop, hoppas man lyckas nurå.

"Hon är inte längre flickan som gråter, gråter för att hon hatälskar sina

föräldrar, att ha en sån mor hon har går inte att förklara. Hon önskade nästan ibland att hon hade andra föräldrar, men en sak är klar. Hon tänker aldrig bete sig som dom gjort... Aldrig."

puss på er så länge

xoxo - anonym

på en bra låt där orden är så sanna - Black Eyed Peas- Where Is The Love och den finns på Youtube. Fick den utav en kille jag känner. Han tyckte ja skulle lyssna på den så jag gjorde glatt det. Har föressten börjat äta Medecin (Antidepressiva) för att klara av den brist fällande vardagen i mitt suuuuper hektiska liv!! Verkar funka än så länge, men har bara ätit den sedan i måndags. Då ja var på besök hos "Pyskdoktorn" min. Han är bäst.. BARA att man får sitta varannan vecka och lätta på trycket i sitt hjärta kan ja leva på i dagar fram & över. Tack att sånna finns ibland. Annars skulle min älskade lilla syster eller dylikt få höra mina små utbrott när allt känns så sämst. När man är som jag är som person har man det verkligen inte bra jämt, dagarna är så sjukt olika. Känslorna så blandade och humöret likaså. Varför ska jag känna så här, kan man inte bara få leva i en liten glasbubbla och bara le och tro på att allt är så bra hela tiden och inga måsten finns i hela vida världen! Och inga räkningar eller negativa känslor. Tillbaka till Medecinen, den ska nu hjälpa mot - Sömn, oro och Ångest. Men det är så att inga medeciner gör så att du blir frisk själv i tankarna, man måste även försöka från ens egen sida också. Vi får se om detta funkar. Men jag får ju sova på nätterna som jag inte fått på flera år! Thank good mother fucker. Äntligen så, så såå underbart på den fronten. Att ja inte innan lyckas komma underfund med mig själv att ta beslut att gå till en läkare och berätta hur ja har det. Och få hjälp. Att ta en tablett en timma innan sänggående sedan få somna utan "att ligga i flera timmar" och tänka, tänka tänka så man blir så slut efter allt tänkande i hjärnan att man somnar. Ni förstår nog inte hur jobbigt det varit. Går inte och förklara ens med ord.

Förövrigt så är jag inte Singel längre =) *Mattias* - ljuset i mitt tvivelaktiga levende* <3 5/2- 09- Att han ens orkar med mig undrar jag ibland. Haha

Nu ska jag hoppa i säng för att somna snart. Ska bli bättre på att uppdatera också, så håll tummarna gott folk.

xoxo - anonym

Det som frodas i motvind, ska göra dig starkare sägs det.

Ser på "Som man bäddar" Sjukt bra film, skratta hela igenom.

Jag bowlade igår, jag var sämst av alla. Skrattade mig igenom bowlandet att ja va så dålig, det var kul. Kände förengångs skull att ja kunde slappna av, med bra vänner. Tack..

- Dagens snabba

Uttråkad

Jobbat

Vill, vill inte..

Måsten

Kärlek

Samhörighet

Lycka

Ångest

Orkade inte skriva ett inlägg. Det kommer när tankarna kommer, och orken att skriva ner. Så att säga.

xoxo - anonym

Nu har jag kommit i ett sånt där skitstadium, allt känns bara skitdåligt. Sedan har ja så j*vulskt ont nre vid svanken på sidan. (Min sjukdom som spökar) Det känns liksom att det bränner under huden min, smärtan är olidlig och kan hålla på i dagar. Värst är det på morgonen, men bruka lindra lite under dagen. Har inte än gått till läkaren och berättat att ja har så ont när det väll smäller till. Det kan gå dagar/veckor innan det det kommr igen. Handlar mycket om att ja inte får frysa, alltså kylan är min fiende då kommer det under muskulaturen och brinner till.. Bäckeninflammationen kan ge sig till känna som en smärta i skinkan som ibland strålar ner på baksidan av låret. Skulle inte önska min fiende det jag känner, sen att jag är imot alvedon och allt annat smärtstillande. Då töntig som jag är, tycker det är jobbigt att svälja tabletter =O Ursh. Men nu har jag stått ut länge nog, tar nog upp detta om "Bechterews sjukdom". Som den heter, den är så dryg! Jag har inte vågat riktigt inse att ja lider utav den, har blundat men nu orkar ja inte mer. Den har fått mig att sjukskriva minst 4 dagars "lektioner" också p.g.a av den så har ja inräknat sömnsvårigheter även. Jag hoppas verkligen att ja kliver upp imorrn kl 07,00. Måste. Inte en dag till att ligga hemma.

That sucks so..

Ingenting blir som jag vill just nu, allt trampas i motvind. Vill inte ha dessa tankar. Men ja vill ha någon som argumnenterar mot mig, inte någon som sitter TYST!! Älskar fan att prata, men den jag tycker om föredrar att lyssna och sitta tyst. Tystnaden skrämmer mig dock. Nej

Sova var det.

xoxo - anonym

Kalla och rigida, det här landet är sjukt. en regering som vägrar att hjälpa de som är i behov av det, ett system byggt efter att belöna de rika och straffa de fattiga. Förut brukade jag skaka av mig när ngn sade "jag hatar det här skitlandet", men nu börjar jag att förstå poängen bakom de orden. "men flytta då!" varför ska jag vara tvungen att flytta? är det inte de som borde lära sig vad humanitet betyder? Är det inte regeringen som ska frukta sitt folk, för det är ju ändå vi som valt dem? och till alla er som röstade blått... Tack. Tack för att ni är så dumma i huvudet, helt plötsligt kan jag må bättre över vem jag själv är.

xoxo - anonym 

Vi kräver omtanke från andra men vi fattar inte vad det betyder för oss själv. Vi påstår att kärleken är fri och säger att vi älskar, men fortsätter att kontrollera den andra. Vi flyr ofta från eget ansvar och skyller ifrån oss på andra. Vi säger ofta att vi förstår hur "andra" tänker, men har svårigtheter att förstå oss själv. Jo av god vilja sparar vi sanningen för att inte såra den andra, medan det mesta brottet är mot oss själva. Vi är livrädda att möta andras åsikter, medan svart blir att kritisera de andra. Vi fångar ständigt varandras ord & misstänker de för våra tankar. Och vi tolkar och antar, men kommer ingenstans med tankarna själva. Och vi talar om "personer" vilka vi inte vet något om, som underhåll för att komma bort från livet själva.. Vi är experter på att bedöma hur andra lever och lär och missar det västentliga. Vi bär på en gammal börda en trossats där ingen förändring våga sig komma, vi männiksor har en stor förmåga , hur vi anpassar oss till varandra.. även i jämförelser till andra. Så många gånger vi förmedlar våra behov, men vi förstår inte vad som pågår hos andra.. Att lyssna noga girerar vad andra behöver, snarare än vad de tänker om oss själva..

Fuck this shit..

xoxo - anonym

Jag har inte haft en tanke på att skriva, men jag kom hem nu efter att ha varit och flängt överallt och inte varit hemma. Sjukt långt inlägg, kände för att skriva av mig. Fss..

Kroppen säger en sak, tankarna säger något annat.. Jag har som sagt en storebror som är i en djup deprission nu, eller han har varit det i några veckor/månader. Han går allt djupare i den, han tycker inte få sin röst hörd. Men jag,mamma och alla andra finns här för honom. Men han känner sig ensam och så jävla övergiven. Fuck that sucks! Soo hard. Ja ser hur han lider, han har fått "Antideprissiva" som han äter, men inte bara det hjälper. Han måste ha hoppet att även så leva på, utan det kan det gå ut för de flesta. Han dricker näsintill varje dag, om så inte helgerna också =/ Han pratar så djup med mig, jag hör verkligen att det är ett rop på hjälp. Men vill inte säga rakt ut att han behöver det, har bara lätt förklarar att alla människor kan må skit i bland. Mer eller mindre har vi alla våra depritioner och är nere så jävla långt, att man får den där tanken man inte ska tänka - Varför lever jag?.. Det är det sista man ska tänka, men hur lätt är det att inte tänka så när man är som mest nere då. Är glad att jag kan skriva ut vad ja känner här, och vet ni vad. Ja är så jävulskt rädd att jag ska tappa honom, det känns som att jag snart kommer göra det. Ni tänker nog, det löser sig, men en känsla jag har är att han när som helst kan ta sitt liv. Om han inte rycker upp sig, men är det lätt när han är arbetslös och det är i princip jobbstop överallt, och han har inte självförtroendet att gå ut heller utanför dörren nästan. Men ja har pratat med mamie nu och vi ska försöka stötta han på det bästa sätt utan att säga rakt ut att vi vet. Det äter mih innefrån hur han mår, det tär som fan nu. Är rädd.. Jag orkar inte mista honom. Han sa idag "Minsta motgång jag får nu - "Ja känner då jag orkar inte leva.." Han har tröttat ut sig med alla tankar, han har berättat att han varit vaken 80 timmar och sov på min soffa nu när ja kom hem och då hade han sovigt bara 4 timmar, sen vaken igen och så hit och dit har han gjort de senaste dagarna. Nu äntligen har han somnat igen. Och när han öppnar ögonlocken imorrn och är utvilad och har nycklarna till hans nya lägenhet hoppas jag han rycker upp sig lite iaf. Men hur som haver, jag ska finnas där nu när han behöver det som mest. För han cpstörda flickvän ser inget/bryr sig inte alls, vilket ja inte förstår överhuvudtaget. Hon säger att hon inte orkar, men vem fan säger så när deras partner mår som mest dåligt? Och det är inte som mår "dåligt, dåligt", utan nu äre riktigt nere och han behöver henne som mest nu. Ah, men så.. ja idiotförklarade personer har vi överallt runtomkring oss, de slutar aldrig förvåna mig asså. Blir så arg!

Som samhället idag ser ut förstår man nästan varför varje ungdom är i deprission. Det är så tungt, allt.. Man kämpar och kämpar. Men ramlar av den där förbannade stegen man kommit upp för.

Vilket jävla öde! Känner inte för att sitta, inte för att ligga, stå eller överhuvudtaget fungera. Jag står försummad medans världen flyter vidare.. Trots att livet står sitta rullar de endå vidare.. man kliver upp mot sin vilja.. man äter mot sin vilja, man tänker mot sin vilja, duschar mot sin vilja, borstar tänderna mot sin vilja.. allt mot sin vilja helt enkelt.. Vad får en att fortsätta? kanske nyfikenheten, men jag känner ingen sådan.. känner heller inte att jag orkar göra nått åt saken.

Så mkt motgång utan förståelse, så mkt försåelse att man inte orkar ta i ,tu med den.. HELVETE!

Nu ska jag sova. Bay

xoxo - anonym..